Men min mamma har lärt mig det mesta om vad människor gör och vad det menar. Jag pratar nästan aldirg skit om folk och jag har nästan slutat brytt mig. Slutat brytt mig om folk som säger saker om mig som inte är sanna. Jag vet ju som sagt själv vad jag gjort i mitt liv. Visst, jag gör misstag. Alla gör det. Våra brister gör oss till människor. Ingen där ute är perfekt. Men jag skulle aldrig i hela mitt liv komma på att "du, alexandra ska vi hitta på ett rykte om den/och den osv.." Jag skulle aldrig få för mig att förstöra för någon människa där ute. Varför gör folk så man mår dåligt? När jag blev tonåring,12,13 år sådär så brydde jag mig. Jag brydde mig om vad folk tyckte om mig och jag visste inte hur jag skulle vara för att passa in. Trodde att jag skulle vara någon annan. Men sen fann jag en jätte fin vän, hon heter Maja Palm Lindström. Hon förändrade allt och gjorde så att jag fann mig själv ganska mycket. Det var okej att vara sig själv. Under alla år med henne har hon vissat sig själv och vissat vem hon är. Hon har aldrig låtsas med mig iallafall. Jag har lärt mig att aceptera det mesta på mig själv, och därför fått andra sanna vänner som jag har idag. Det känns så skönt att veta vilka jag kan lita på osv. Kan ju säga att jag inte litar på speciellt många längre, har varit för snäll och gett folk så många chanser. Trott att dom ska förändtas, men det har dom självklart inte gjort.

Jag har iallafall världens bästa vänner man kan ha. Och jag är så glad att jag har dom.

Ni vet vilka ni är.

Det är dom som hjälper mig att inte bry sig om vad andra falska personer säger om mig.

Tackar er mina fina.

alexiaaaa